Blåkulla

Blåkulla är den plats dit häxorna enligt folktron flög på kvastar under skärtorsdagen för att festa med djävulen.  Orgierna sägs ha pågått till påskaftonen eller påskdagens morgonen då häxorna flög hem igen. Man tände stora eldar för att jaga iväg dem.
I Sverige anses Blå jungfrun (en ö mellan Öland och Oskarshamn) vara Blåkulla.

Häxan antogs fara till Blåkulla på en kvast, stav, gren eller någon form av vardagligt redskap eller på ett djur. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom.
Ibland tog hon med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Berättelser från barn eller vuxna som sade sig på detta sätt blivit bortrövade blev i häxprocesserna det enda beviset, och det enda som behövdes,  när häxan skulle fällas.
Under tiden som häxan befann sig på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att hon gett sig av, utan hon tycktes fortfarande befinna sig på sin vanliga plats.
Blåkulla-besöken bär spår av hedniska ritualer och mönster. Det sägs i legender att "ingen syssla finns här hos oss, som inte finns där hos dem", på Blåkulla fanns alltså allt som hörde vardagen till. Dessutom utfördes handlingar som utgjorde rena motsatser till det tillåtna. De hedniska förhållanden som då återspeglas var inte de för-kristna nordiska utan exempelvis fruktbarhetsriter i Trakien som ska ha utförts på höjder och företrädesvis av kvinnor. Även sjöfarare gjorde offerriter på Blå jungfrun (Blåkulla.)
Det utomkroppsliga resandet som Blåkullafärden skildrar har också gemensamma drag med shamanistiska resor.
Förutom påsken sägs Blåkullafärder också ske på Valborgsmässoafton.