Kloka gummor i sydöstra Närke

Eftersom jag just nu grävt ned mig i Askers bygdehistoria, tänkte jag skriva lite om de kloka som bodde där.
Vid Tybblehag bodde för länge sedan en klok gumma som kallades Trolla. Henne kunde man gå till om man hade tappat bort något eller om man ville hitta en bortsprungen ko.
I Sant och sån`t från Asker står det:

"Mor berättade om Anna Lovisa Karlsdotter, född 1859, hade varit till trolla många gånger och fått hjälp. En gång när hennes ko var försvunnen fick hon hos Trolla svaret " mor kan gå hem igen, kon är redan hemma". När hon kom hem stod kon vid grinden på samma ställe som mormor hade släppt henne dagen innan."
En annan klok gumma som Askersborna gick till med diverse problem var BosaLovisa. Om henne står det så här i Sköllerstabygden 1:

 "Hon kallades för "Bosa-Lovisa" och var från Kävesta i Sköllersta och var sk. Klok-gumma på bygden. Henne kunde man uppsöka om man behövde hjälp. Hon levde under senare delen av 1800-talet och var gift med "bosen"-hästslaktaren- i trakten. Fortfarande lever historierna om henne i bygden.
Till henne kom man för att få hjälp med att få reda på var stulna saker var och vem som hade tagit dem.
Det fanns en bonde här på socknen, som blivit bestulen både på pengar och annat. Han visste ingen annan råd än att uppsöka den kloka Bosa-Lovisa i Kävesta. Han bad henne visa honom tjuven eller säga honom var det stulna var. Bosa-Lovisa hämtade in ett glas, som var fyllt med vatten. "Titta nu i detta", sa hon. Bonden satte sig ned för att ta glaset i betraktande. Ju mer han såg i detta, desto mer framträdde konturerna av en mansperson. Efter en stund kunde han urskilja vem denne var. Bosa-Lovisa räckte honom en syl eller skarp nål. "Stick till honom med denna!" utbrast hon. Bonden gjorde detta. Och det märkliga var, att tjuven med samma blev död, fastän han bodde ett gott stycke därifrån. Bosa-Lovisa kunde också hjälpa när djuren var sjuka:
En bonde i Kävesta var frireligiös liksom sin hustru. De tillhörde missionsförsamlingen. Nu råkade en sugga bli sjuk (e soa) och man fann inte någon annan utväg än att fråga Bosa-Lovisa, som bodde i samma by, till råds. Matmor själv ville inte gå, för hon ville inte ha med trolldom att göra, som hon sa. "Pigan kan gå," sa matmor och när pigan kom, visste Bosa-Lovisa redan hennes ärende. Bosa-Lovisa sa att matmora själv skulle ge soa medicin. Men matmora ville inte göra det och istället fick pigan gå ut och ge suggan medicinen. På morgonen låg suggan nästan död och då fick bonden Lars själv gå till Bosa-Lovisa och be om medicin. När han kom till Bosa-Lovisa sa hon: "Jag sa ju att matmor själv skulle ge soa flaskan". Han fick en ny laddning medicin och den var matmor så illa tvungen att ge suggan. Och när hon fått ge suggan medicinen kvicknade denna till. "

Det finns en berättelseom hur hon hjälpt en kvinna som saknade sin make efter en fisketur. Hon lät då kvinnan titta i ett glas med vatten, kvinnan såg då en vik avteckna sig i vattenglaset. Hon kände igen viken och kallade på hjälp att leta upp maken i viken. De begav sig till platsen och fann hennes drunknade make.

En annan berättelse handlar om en sjuklig pojke som läkarkåren gått bet på och som fick hjälp av Bosa Lovisa att bli frisk. Hon ordinerade en skål med daggmask med socker på, som fick stå och dra i två dagar och därefter intagas en matsked tre gånger dagligen.
Det sägs att han blev frisk och växte upp till att bli en riktig kraftkarl.

Vid Ässbron bodde skolans vaktmästare i slutet av 1800 talet och han kallades Gråbergen. Han var känd för att kunna förutspå sådant som skulle hända och hans spådomar slog ofta in.

Stina Lisa Asklund och Regina Hurtig.

I Askersby bodde en klok gumma som hette Regina Hurtig, on hade lärt sitt yrke av Stina Lisa Asklund och de botade framför allt Engelska sjukan. Folk kom från både Närke, Södermanland, Västmanland, Västergötland och Upsala. Regina arbetade först som piga åt Stina Lisa men vid dennes död ärvde Regina både lägenheten i det stora huset och mottagningen. Ett rum i lägenheten användes som torkrum för de örter och blommor som hon gjorde medicin av, bla Ringblommor och Gullvivor. Regina gifte sig sedan med skomakaren Oskar Andersson. Regina ville inte fortsätta med behandlingarna efter att hon gift sig men kunderna kom ändå och alla var så tacksamma för hennes hjälp. Regina var född 1878 och dog 1955. Hon höll på med behandlingarna fram till ca 1950.