Promenad i skogen

Idag har vintervindar vinit runt husknuten och små ulliga snöflingor obarmhärtigt letat sig in i min uppdragna luva.
Inget vidare väder att promenera i.
Men efter ett par kilometer på den öppna slätten kom jag in i den skyddande skogen.
Dit in når ingen blåst och inga virvlande flingor.
Jag går in under trädens tak av grenar och får en känsla/ önskan av att vara osynlig för andra människor. De som går utanför på vägen tycks inte se mig och vad som händer i världen utanför angår inte mig. I skogen är jag trygg.
Jag kan gå bland träden i timtal, tiden tycks stå still.
Helst skulle jag lägga mig i den mjuka morsan och sjunka ned i den, bli en del av jorden. Bara ligga där och bara vara.
Men det får vara, jag tar farväl och går ut i den bistra vinden och vandrar hemåt. Men inne i mig värmer en glöd och en glädje.
Snart är jag tillbaka i skogen och snart är det vår.