Kanske inte så konstigt att jag känner mig mer som en skogsvarelse än människa ibland.
Jag är uppväxt i skogen med djuren inpå knuten och jag lekte i en gammal husgrund full av huggorm. Jag såg dåligt och om jag såg någon av ormarna kändes det försent att bli rädd, dessutom gjorde de mig inget.
Vi levde liksom sida vid sida.
Kanske är det därför jag känner en dragning till orm både som vilt djur och som symbol.
Ormar har haft en stor roll i både folktron och läkekonsten i Skandinavien.
Om du vill läsa om mer rekommenderar jag:
Ormen i folktron av Ritwa Herjulfsdotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar