Ormar

Kanske inte så konstigt att jag känner mig mer som en skogsvarelse än människa ibland.
 Jag är uppväxt i skogen med djuren inpå knuten och jag lekte i en gammal husgrund full av huggorm. Jag såg dåligt och om jag såg någon av ormarna kändes det försent att bli rädd, dessutom gjorde de mig inget. 
Vi levde liksom sida vid sida.
 Kanske är det därför jag känner en dragning till orm både som vilt djur och som symbol.

Ormar har haft en stor roll i både folktron och läkekonsten i Skandinavien.
Om du vill läsa om mer rekommenderar jag: 
Ormen i folktron av Ritwa Herjulfsdotter.

Bevis på att jag kan

Jag måste berätta!
Tidigare i år gjorde jag en "resa" och fick följa med några ungdomar till deras skola. Skolan var ett hus som jag i verkligheten sett nästan dagligen men inte tänkt på, tror det var ett kontor eller dyl i det.
Men så häromdagen fick jag möjlighet att gå dit. På botten låg ett café och när jag sedan gick upp för den nötta stentrappen kände jag igen mig. På andra våningen låg Studiefrämjandet men deras lokaler var stängda, så jag gick en våning till och det mesta såg ut som det gjort på min resa. Det var inte möblerat likadant men rummen såg likadana ut och utsikten från fönstren var likadan. Jag tror att ungdomarna jag följt med varit på Studiefrämjandet och hur det var möblerat där vet jag inte än, men det mesta var slående likt, Jag minns särskilt den nötta stentrappen som ligger mitt i huset.
Det måste ju ändå betyda att jag "rest" på riktigt. Hur skulle jag annars kunna känna igen mig i ett hus jag aldrig varit i?