Många är de känslor som kommer och går under kriser som denna. Våra cirklar rubbas, våra mönster och beteenden utmanas. Ovissheten kan kännas skrämmande och lite för utmanande.
Men det är åtminstone hyfsat lika för alla. Om man mår riktigt dåligt bör man prata om sina känslor med någon. Antingen någon man känner eller någon professionell.
Känner man sig bara lite utmanad och provocerad kan man fundera vad i en som blir så provocerat. Ibland lägger jag krokben för mig själv, blir rädd eller irriterad på en sak fast det i själva verket handlar om nåt helt annat.
Ibland när man inte kan göra nåt åt en situation man är i eller nåt som hänt förut men liksom hänger kvar och gnager, kan man ändra sin inställning till det. OBS! Det handlar inte om att ta skit och vända andra kinden till!!! Nä utan bara att göra det lättare för mig att hantera, se saken från en annan vinkel. Tex det här med Corona, i början var jag jätterädd för att få det. Så jag mådde dåligt över min rädsla att få det och retade mig på alla som inte var lika rädda. Jag blev fruktansvärt provocerad och arg av andras "nonchalans". När jag insåg detta funderade jag och kom fram till att det inte var frågan OM jag skulle bli smittad utan NÄR. På nåt sätt hjälpte det mig att inte vara så rädd längre. Naturligtvis är jag försiktig och utsätter mig inte för risken i onödan. Men jag går inte runt och är rädd i alla fall.
Fundera lite över dina egna känslor och reaktioner.
Sköt om dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar